Det är värt det om ni orkar läsa :D

Hallå gott folk!
Det här med blogg visade sig ju inte direkt vara min grej, as you can see. Det är en sak hemma i Sverige när man har tillgång till internet, men här är det inte lika lätt att uppdatera eftersom man har så mycket annat att göra när man väl sitter på internet. Som tur är har vi internet på kontoret i Belize city och kan sitta lite nu och då, men måste stänga ner nu och då (typ när bossen kommer förbi) :D

Så, låt oss börja från början: Resan hit var lång men gick förvånansvärt smidigt, enda problemet var att jag hade problem med mina öron, förmodligen för att jag var sjuk precis innan resan. Redan umeå-sthlm sträckan var fasansfull, det kändes som om huvudet skulle explodera, det var några minuter där som jag faktiskt trodde att det kunde ske. Men resten av resan gick mycket bättre tack vare Bongos knep som vi kan kalla "1 girl, 2 cups" :D. Enkelt och effektivt, ta 2 plastmuggar, fyll botten med pappersservetter och häll över hett vatten, tryck dem sedan mot öronen vid nedstigning och voilá, no more pain. Konstigt nog kunde inte flygvärdarna detta, men de hjälpte mig snällt och nyfiket ändå.

Nu spolar vi lite fram. Här i Belize city fick vi först ett bra bemötande från chauffören som hämtade upp oss, men själva handledaren var inte lika gullig. Vi börjar dock lära oss hur hon fungerar. Vi bor i ett litet loft, granne med handledaren och typ 3 minuters promenad från Röda Korsets huvudkontor, perfekt läge med andra ord och den äldre damen vi hyr av är så söt och hjälpsam och tar verkligen bra hand om oss. Loftet i sig är mysigt men har sina skavanker, det är i ett gammalt trähus och är inte så stabilt, det regnar in på sina ställen och när det blåser mycket eller om en buss kör förbi så skakar hela byggnaden. Just ja, vi verkar ha råttor också, men så länge de håller sig borta från oss under dagen så är det lugnt.

Själva praktiken på Röda Korset kan nog bli riktigt bra känns det som. Just nu är vi alla tre med i samma projekt som är under 6 veckor. Projektet handlar om H1N1 (svinisen) som innebär att vi åker ut till samhällen, skolor, barnhem, äldreboenden osv och informerar lite kort om svinisen, hur de kan förebygga att drabbas och vad som händer om landet skulle drabbas av den sk "andra vågen". Hittills har vi varit på tre skolor i norra delarna av landet, två i Corozal och en i Orange Walk. Nu börjar man verkligen förstå varför detta behövs och hur viktigt det är att vi lämnar efter oss ett hygien-kit som vi fyllt med tvål, antibakteriell gel, städgrejer osv. eftersom många skolor är fattiga och har inte själva råd att förse sina skolor med rätta hygienprodukter, en av skolorna hade inte ens papper till toaletterna! (bläää). Det har varit jättekul att träffa barnen och snacka lite med dom.

Eftersom Belize city är så pass farligt som det är så kan man inte gå ut på gatorna efter kl 18.00. Det känns verkligen som en spökstad, först myllrar gatorna av liv och helt plötsligt, pang kl 18 så är det tomt. Belize city är en stad dit folk kommer för att arbeta och ingenting annat, belizierna själva vill inte bo här och många pendlar 3 timmar per dag för att kunna bo någon annanstans men ändå jobba här, bilköerna till och från staden är långa på morgonen och eftermiddagen. Detta innebär att vi under helgerna inte vill vara här heller, och eftersom vi dessutom reser runt med jobbet så känns det som om vi lever ur våra ryggsäckar, det är väldigt tröttsamt men också värt det. Första helgen var vi på en ö som ligger 45 minuter med vattentaxi utanför staden, Caye Caulker. Det var ett typiskt backpackingställe men hade även mer lyxiga hotell. Första dagen gick vi runt ön och frågade efter var stranden var någonstans, utan att veta att vi faktiskt sett den flera ggr. The strip kallas den del av ön där folk ligger på betongblock i havet och chillar och solar, där finns även en pytteliten strand. Det var mysigt men inte det vi föreställt oss kanske, hit kommer folk främst för att dyka och snorkla, vilket vi måste testa någon annan gång, men det var vi för trötta för då.

Andra helgen (alltså denna helg) körde en kollega och hans fru oss över gränsen till Chutemal i Mexiko, han är verkligen snäll med oss, vi vet inte vad vi skulle göra utan Louigie. Han gav oss en massa tips och vi hade en underbart skön helg i Mexiko med sol och bad, god mat, lite shopping och bio. Det är mycket billigare i Mexiko så man har råd med mer, det var härligt att känna sig avslappnad och trygg och kunna vara ute på kvällarna. Detta kommer vi att göra om :)

Här på kontoret har vi börjat lära känna folk vilket känns jättekul. Louigie som jag berättade om tidigare fick vi god kontakt med nästan på en gång, han är i samma ålder som oss och med liknande humor. Sen har vi en volontär från Skottland som söker mycket kontakt med men henne har vi inte börjat hänga med ännu. En norrman jobbar även här och honom lär vi nog hänga lite med och yada yada yada..
Hej och hå, nu orkar jag inge mer och det är dessutom lunch, rice and beans here I come!
Men kommentera gärna och fråga om det ni vill veta, så svarar jag!
Kram på er alla
//Nadia i varma och fuktiga Belize, hur kallt var det hemma nu igen? ;)